They keep taking the good ones

Ibland så går jag sönder inombords.När jag tänker på hur orättvis denna värld är. När jag tänker på Jonas.
 
Det kan tyckas konstigt, att jag åkte hemifrån en dag och ca fyra månader senare var jag helt förstörd över en kille, som för alla här hemma var en främling, som blivit av med livet. Det var fyra intensiva månader, fyra månader då jag pratade med honom dagligen. 
 

Han hade sån positiv livssyn. Han ville göra bra saker. Han ville fokusera på sin familj, jobba, skaffa sig ett bra liv. När jag sa att jag var deppig och inte ville längre, jag ville packa mina väskor och åka hem. Då var han där och sa åt mig att ta mig samman, gå ut och ta en promenad, njuta av solen, behålla fokus och tänka på framtiden. Han fick mig att hålla mig på banan så många gånger. Han fick mig att skratta, han lugnade ner mig när jag hade ångest och panik, när jag grät och ville försvinna, då lyssnade han på mig, sa åt mig att andas. Ibland så var han mjuk och bara lyssnade, ibland så struntade han i mina tankar och gav mig tough love. Han gav mig så mycket. På så kort tid.

 

Jag kommer ihåg allt det fina, allt det bra, all glädje. Han var en sån fantastisk människa. Oavsett omständigheterna den där kvällen i juli så förtjänade han inte det som hände. Han förtjänade inte att bli av med sitt liv. Han hade framtiden framför sig. Han gjorde något av sitt liv, han hade skaffat ett jobb, han visade framfötterna.

Jonas kommer alltid vara den positiva, driftiga, omtänksamma man jag lärde känna där i Borlänge. Han kommer alltid betyda så oerhört mycket för mig. Han tog plats i mitt hjärta och där kommer han föralltid att stanna.

Jag saknar våra samtal Jonas, jag saknar dig ♥

 

Nu ska jag gå ut och ta en promenad, rensa tankarna och njuta av solen.