so smile. smile for the demons.

Ibland sköljer det över mig. Tomheten, mörkret, känslan av ensamhet. Från ingenstans.

Haft en perfectly fine day. Druckit mitt älskade kaffe, sett serier, målat, läst, pratat, bakat. En helt normal, helt okej, dag. Men sedan kommer det, från ingenstans. Och tårarna tycks aldrig ta slut. Jag försöker skrika ut ångesten i kudden. Men ingenting hjälper.

Hela mitt inre vill ha något eller göra något för att få det att försvinna. Den där jävla känslan. Dom där jävla tankarna. Dom där tankarna om allt. Dom där tankarna om att det aldrig någonsin kommer att bli bra. Dom där jävla tankarna som ljuger. Det är det där jävla mörkret, den där ångesten, alla jävla demoner som vill demolera mig. Och ibland känns det som att dom lyckas, dom kväver mig inifrån.

Men dom har aldrig lyckats. Dom kommer aldrig att vinna. Men det är såna här kvällar, när det kommer från ingenstans, när jag är helt oförberedd, det är då jag allra helst vill ha en jävla quick fix. (Jag vet, det är många svordomar nu, men jag blir så less och så arg och så frustrerad). Men genom åren har jag lärt mig en hel jävla hög med olika saker.

Så istället för att göra något destruktivt och korkat, tar jag upp telefonen, skriver av mig, delar, och sedan lägger jag mig och sover. För jag vet att imorgon kommer den här känslan ha svalnat. Den här panikkänslan som gör att jag bara vill springa. Springa så jävla långt. Men jag står kvar. Jag står kvar och slår ner dom.

Cause the world will see me in that crown.

Snälla, låt det vara solsken imorgon.

Apartmentbusiness

Bloggar från mobilen, så varnar redan för eventuellt många stavfel/fel ord. Autocorrect är inte på min sida och ibland är jag för lat för att korrekta (redan rättat fyra ord...).

Dagen har kommit då tid för tapetsering är bestämt, på måndag 08 entrar dom min lägenhet. Vilket innebär att jag sover borta söndag-tisdag, dom kunde inte lova att allt skulle bli klart på måndagen. Dock har jag ju en inte så stor lägenhet så logiskt sett borde dom hinna klar. Nu kom jag på en sak, tänk om jag går hit måndagkväll och kollar om det är klart, tror att det är klart, flyttar in sängen i rummet igen och sover i lägenheten. Sedan kliver dom in tisdag morgon när jag ligger och sover. Kan bli jobbigt läge. Haha! Tänk att min hjärna har förmågan att komma på exakt alla "tänk om" idéer, det tär fan på krafterna ibland!

Jag skulle ägna dagen till att börja flytta om möblerna lite och sedan göra the finish touch imorgonbitti. Meen, när jag inte kan göra ALLT på en gång blir det ostrukturerat i mitt huvud och jag gör ingenting, eller så gör jag lite och det blir bara kaos. Samma sak på mornarna eller om jag ska packa kvällen innan, hatar att packa när jag inte kan packa ALLT på en gång, eller om jag kliver upp på morgonen och har jättemycket tid på mig. Såna stunder och som denna, slutar med att jag blir helt handlingsförlamad. Idag lämnade jag sängen alldeles för sent (tänker inte ens skriva ut här vilken tid jag lämnade sängen). Påbörjade ommöblering. Men hamnade i soffan.

Min nya plan är; lägga mig i sängen och sova strax, ställa klockan och kliva upp i vettig tid imorgon, göra ett fetryck och fixa allt på en och samma gång. Bära eller brista!


Oh well, om några dar är mitt vardagsrum nytapetserat och redo för inredning! 🤗🤗