Jag är här.

Som vanligt börjar jag inlägget med att det var längesedan jag skrev. Jag har som tappat flowet. Egentligen har jag jättemycket att skriva om, jag har lust och behov. Men jag har fastnat i tankarna om att jag blottar mig själv för mycket, vill censurera mina egna ord och då blir det så jävla svårt att få ner ett vettigt inlägg. Men jag gör ett försök nu. Vi ser var det leder.

Nu ligger jag i soffan just hemkommen från prommis med Rabbe, försöker samla energi till att ställa mig i duschen. Sedan ska mysfaktorn skruvas upp och en film ses medan jag målar. Jag tror det här är första lördagen, eller vilken dag somhelst, på länge som jag spenderar ensam hemma i lägenheten. Och to be honest så känns det faktiskt lite gruvsamt. Jag har börjat bli så jävla deppig när jag är ensam nuförtiden. Så jäkla svårt att hålla alla tankar borta då.

Det känns som att mitt liv stått på paus i flera månader nu, jag har bara gått och väntat på att få påbörja en arbetsrehabilitering eller något. Jag har fått datum för möte och då har jag trott att nu kommer det hända! Men icket. Och det har hänt ett par gånger att jag nästan tappade hoppet. Men nuuu, lät det som att fler av mina kontakter också tyckte att det står för stilla så dom ska försöka få systemet att jobba lite snabbare. Jag hoppas, hoppas, hoppas att något händer snart.

Idag har jag även beställt bilder, polaroidbilder. Trodde det skulle vara jättedyrt men blev endast 50 kr, hur värt somhelst!
Det här är en av alla fagra bilder, återstår dock att se hur kvallan blir på dom.

Jag gruvar mig så jävulskt för vintern, vill ha tillbaka sommaren nu direkt. But let's make the best of it.

Nu ska jag ta mig i kragen och lämna soffan, hålla tankarna borta, kväva ångesten.

Ge mig all din ångest, ge mig all din rädsla. Take my hand and I'll guide you through the storm. Cause I can't breathe on my own.