oh the irony

Igår var en bra dag. Idag har varit en sämst dag.

Jag vaknade och hela jävla kroppen kändes uttömd. Det fanns noll ork att resa sig upp ur sängen och ångesten malde. Ångesten har malt hela.jävla.dagen. Fick ett smärre utbrott. Sedan kom min kära vän och tog mig i handen på en promenad. Det lättade då, jag trodde det skulle försvinna. But it didn't. Den har fortsatt mala. Och jag blir vanhelig när jag inte förstår varför, jag blir frustrerad för gårdagen var så jävla bra.

Jag ligger i sängen och varje gång jag lagt undan mobilen för att försöka sova har pulsen ökat och hela kroppen har gjort sig redo för attack. Så jag plockar upp mobilen igen. Spelar spel. Scrollar facebook. Scrollar Instagram. Spelar mer spel. Vill bara att det ska sluta.

Jag vill inte känna magen vändas ut och in, känna att hjärtat kommer hoppa ur kroppen vilken sekund somhelst. Jag får paniiiik för att det inte slutar. Jag vet att jag borde veta bättre. Andas. Det går över. Det är inte farligt. Men just ikväll så funkar det inte. Just ikväll så är det bara så jävla, jävla jobbigt. Så jävla outhärdligt.

Jag önskar att det var sommar. Då hade en promenad i sommarnatten varit perfekt nu. Jag önskar att så mycket var annorlunda. Inte egentligen. Bara just nu.

Imorgon borde bli en bättre dag. Jag skiter i om det är en dålig dag då också, bara den är bättre. Då är jag nöjd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: