On off. Frys.

Det är fantastiskt hur man bara kan stänga av. Bli en robot. Iskall. Övning ger färdighet.

Jag scrollade igenom min konversation med Jonas, hittade en ljudfil han skickat. Lyssnade, hörde hans röst och på en millisekund kändes det som att hela jag skulle explodera, tårarna brände bakom ögonlocken, andningen upphörde och jag ville kräkas. Men, jag stängde av. Tryckte bort konversationen och fortsatte pärla. För jag klarar inte av det, det är så många känslor som kommer fram. En person är död och helt plötsligt hör man dennes röst igen, hur fucked up är inte det? För några år sedan hittade jag en ljudfil med syrrans röst. Det är en sak att läsa konversationer, titta på bilder, det går liksom att hantera hyfsat. Men att höra rösterna. Jizes...

Konstaterar iallafall att jag nog är lite av en robot. Ibland. När jag väljer att vara det. Nu har dock allt det där jag kände för några minutrar sedan förvandlats till ilska. Ilskan, min ständiga följeslagare. Kanske inte så konstigt, robotanja. Men jag är lite klok iallafall och skriver, då känns det bättre. Annars blir jag nog tokig i huvudet.

I övrigt har denna dag varit bra(den är fortfarande bra, bara en tillfällig känslostorm). Trallade iväg till min andra halva som bjöd på middag och jag fick äran att städa. Perfekt kombination! Så jag har nu ätit både falafel och rödbetor för första gången, jag gillart! Hon kom till och med förbi för ett tag sedan med mer mat åt mig, haha våran relation är så fantastisk!

Nu ska jag pärla klart, andas, sova och acceptera att livet är livet och vi har inget att säga till om.
Be safe People! ❤


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: