You look at the sun and you take it all in.

Det där fantastiska måendet alltså. Ni vet, det där i livet som pendlar, upp, ner, upp ner. Inte ens pendlandet upp och ner kan hålla sig till någon form av kontinurlitet. Ibland är det tre veckor upp, en dag ner, två dar upp, en vecka ner. Ibland är det upp och ner varannan dag.
 
Min senaste dalgång höll jag på att släppa allt. Jag lät mig sköljas med, jag släppte allt det rätta fokuset vind för våg och hängde bara med stormen. Stormen som drog mig rakt ned. Det gick nog hyfsat snabbt också, på ett sätt hängde jag inte alls med utan helt plötsligt hittade jag mig själv mitt i kaoset och hade ingen aning om vad jag höll på med. Men på ett sätt var jag så väl medveten om vad jag gjorde, men jag tittade bara på, jag tittade bara på när jag tog fel beslut, på fel beslut, på fel beslut.
 
Sedan vaknade jag upp. Återfick en gnutta förnuft, energi och en vilja. Jag började göra bra saker igen. Jag tror det var för tre dagar sen jag vaknade upp, nu har jag gjort en hel drös med bra saker. Jag har tagit tillbaka fokuset och satan vad skönt det är. Och jag ber till vemsomhelstvadsomhelst att vid nästa dalgång(för det kommer igen, tro mig, är det något jag lärt mig av mina 26 år så är det det. Jag har även lärt mig att komma tillbaka snabbare och behålla det längre), jag ber iallafall att nästa gång så kanske jag är mer vaken och mer fokuserad och inte låter mig sköljas med i vågen så jävla snabbt och så jävla långt. För det var inte kul. Jag har fortfarande känningar av det, oron i kroppen, distraktionen, ångesten, rädslan.
 
Men jag är tillbaka på banan iallafall. Åtminstone så går jag just bredvid den, jag kan ta på den. Nu gäller det bara att komma det närmsta balans som jag kan. Inte göra allt på en gång, allt på samma dag, helst under samma timme. Haha, jag vet, det är omöjligt. Men just nu är min hjärna så jäkla taggad på att göra rätt, göra bra, så jag vill göra allt. Samtidigt. Men jag vet att det är omöjligt, det är heller inte hållbart.
 
Att solen har lyst med sin närvaro för oss är även det helt underbart. Känner ni hur nära det är? Jackor åker av(iallafall min), sneakers tas fram, garderoben struktureras om, vägarna sopas, solglasögonen åker på. Det känns i luften, i lukten, i hjärtat. Imorgon ska mina fönster tvättas(Sofia systra mi, tvättade jag någonsin fönstrena när vi bodde ihop? Jag är bra på städning, men upptäckte att jag är lite tafatt när det kommer till fönstrena när jag gjorde en försöksomgång idag.)
 
Nu ska middagen intas, musiken dansas till och veckoplaneringen göras.
 
Livet är vackert när du går i värderad riktning. Värderad riktning är två ord som aldrig kommer att lämna min hjärna, det är två så kloka ord tillsammans.
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: