Så mycket runt dig. Att du bara står still. Blickar mot himlen. Sliter åt dig syre.

Karln drog till Turkiet och lapar sol, så jag tog över hans lägenhet under tiden. Bättre studiemiljö och närme till universitetet, top notch! Var toknervös först, sova ensam i hans lägenhet för första gången, jag har ju ingen aning om vad han har för monster här och var dom gömmer sig! Men, fyra nätter har passerat och jag har inte blivit uppäten, rånad eller what so ever. Jag har det mysigt jag! Men god vad det känns tomt att vara här utan honom. Kom hem nu ♥ På lördag ska vi mysa till max. Lördag = MTM!
 
Ikväll är det städkväll. Lyssnar på konstig musik(musik som jag vanligtvis inte lyssnar på, möjligtvis kan det vara radiodängor eller nåẗ.), dansar, dammsuger och har mig, loving it! Kommer på mig själv med att jag gör det lite lätt maniskt sådär, ni vet, det ser nästan ut som att man flyr från något. Kanske är det det jag gör. Men idag tog jag beslutet att göra vad jag vill förutom en grej som var ett "måste", fast jag ville göra det lite också. Igårkväll var all energi som bortblåst, jag ville lägga mig raklång och inte bry mig om det minsta lilla. Så min "jag gör vad fan jag vill dag" är egentligen en "jag samlar på mig energi för att orka fortsätta dag". Så jag har inte en gnutta ångest över att jag inte öppnat en skolbok, över att jag inte åkte till uni idag. Jag tog sovmorgon istället, sedan åkte jag på möte och nu städar jag. Jag älskar att städa. It's satisfying!
 
Men, jag kom som sagt på mig själv med att bli lite väl hetsig över städet(haha, jag orkar inte förklara det där ingående, några vet vad jag pratar om), så jag tog en paus och satte mig här och började skriva istället. Andas lite. Filosofera lite.
 
Jag träffade min kära samtalskontakt idag, don't know what I would do without her. Jag vet inte riktigt vad det är som händer i mig, möjligtvis har det att göra med att jag är så fruktansvärt less på mig själv angående olika områden, jag har iallafall dom två senaste gångerna med henne höjt rösten(inte mot henne alltså), varit tvungen att ta några djupa andetag för att inte skrika och tappa det, samla mig själv lite. Hon säger att det är bra. Och ja, det kanske är det. Jag minns inte ordagrant vad hon sa, men min frustration och ilska var hjälpsam. Men jag är det, jag är frustrerad, less, så omåttligt jävla less, uppgiven. 
 
But things are going forward, tror jag, kanske inte i mig, men saker runt mig håller på att hända, så snart borde saker i mig hända också. 
 
Nu sitter jag bara och stirrar på tangenterna. Skulle skriva något mer klokt. Men luften tog slut. Vill egentligen bara välla ur mig varför och vad som gör att jag är frustrerad och less and so on. Men ni har nog redan läst lite av det, eller hört det. So I'm saving it. Ska klicka upp ett dokument för mig själv och vräka. Kräkas. Spy. Ut ord. Sedan ska jag ta ett nytt andetag. Och fortsätte gå framåt.
 
Cause I will never stop.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: