sömnlös men tacksam.

Här ligger jag halv två på natten. Helt sömnlös. Klarvaken. Men för en gångs skull är det inte på grund av ångest. Just nu funderar jag på varför jag överhuvudtaget har ångest när jag har det. Så sjukt onödigt. (Jag vet, i grund och botten är ångest något bra, men ni vet vad jag menar.) Jag har så fruktansvärt mycket i livet att vara tacksam för.
 
Vet ni hur mycket tur jag "lider" av? Påriktigt alltså! Jag är fortfarande i chock. Av alla socialtjänst människor, terapeuter, psykologer and so on kan jag komma på två som fått mig att bara tänka att dom verkligen borde byta jobb och typ nån enstaka som fått mig att tänka "nah, good enough..". Speciellt de senaste två åren har jag bara mötts av empatiska, kompetenta, underbara, grymma människor som fått mig att tänka "tack gode gud, byt aldrig jobb, fortsätt hjälpa människor."
 
Jag blev tilldelad en arbetsmarknadskonsulent och jag höll på att skita knäck varje gång jag skulle träffa honom. Jag var totalt inne i katastroftänket och var helt beredd på att han kommer kasta in mig på H&M och låta mig stå i kassan och lämna mig åt mitt öde medan mitt liv faller isär för jag är missförstådd och det går för snabbt. Det gick inte för snabbt. Jag blev inte missförstådd. Han har inte lämnat mig åt mitt öde. Jag är så tacksam för honom, jag är tacksam för Viva Resurs. Tacksam för SVAR. Tacksam för hela arbetsstället jag är på. Tacksam för min försörjningsstödshandläggare som gav mig en vecka ledigt i sommar fastän hon inte behövt göra det.
 
Och ja! Det jag skulle komma fram till men snöade in på människorna runt omkring istället(dom är så värda att bli insnöade på dock). Avdelningen jag är på nu har stängt tre veckor i sommar, jag får en vecka ledigt och behöver alltså jobba två veckor på ett annat. Förstår ni ångesten som kickade in hos mig när dom sa det? Det blev tal om butiken på Viva och jag såg framför mig hur dom tvingade mig att stå i kassan. Men, med all den oförskämda tur jag har. Daradaaam! Jag ska få vara i bokavdelningen! Jag ska alltså jobba med böcker i två veckor i sommar! Ställa upp dom i alfabetisk ordning i hyllorna. PÅRIKTIGT!? Huuuuur kan livet bara kasta amazing things at me? Jag är så överlyckligt taggad på det att jag blir som ett hispigt litet barn när jag tänker på det. Ni som känner mig, well you get it. Ni vet min kärlek till böcker och till ordning. My gooood!!
 
Och jag har börjat gå på möten. Jag längtar till mötena nu. Jag får lite panik just innan "ska jag verkligen gå!?" Blir lite nervklen, men åker dit. Känner lättnaden och kärleken efteråt och vill inte att det ska vara slut.
 
Imorgon ska jag ta mig en sväng förbi synoptik, spana på glasögon och fråga om det är dropin som gäller eller om man ska boka tid. Fattar ni att jag ska gå dit och fråga? Jag har börjat våga fråga folk när jag undrar saker. Det är fantastiskt.
 
Jag skulle egentligen skriva ett djupt, meningsfullt och givande inlägg. Meen, jag är så hispig och glad och tacksam att jag kände att jag var tvungen att bara ge er en update på livet. För livet flyter just nu. Kanske inte imorgon. Men just nu. Och det är nuet som räknas.
 
Jag ligger bredvid en man som snarkar lite lätt, känner kärleken till honom och vill egentligen bara väcka honom och prata till hans öron ramlar av. Men jag ska skona honom. Han behöver sömnen så han ska få den. Jag får prata med honom imorgon❤
 
Nu borde jag ha vräkt ur mig tillräckligt med tacksamhet och glädjerus för att kunna slappna av och sova lite jag med.
 
Visst är det ironiskt? Antingen har man för mycket ångest och kan inte sova eller så är man för lycklig så man kan inte sova? Oh well, tur att det kommer fler nätter här i livet.
 
Puss på er! Godnatt 😊


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: