It's a dangerous thing. Distractions. You know.

Vilken surprise att jag hamnade här. Satte mig vid datorn för att göra bort lite skolarbete och helt plötsligt blev det väldigt viktigt att blogga först. Men jag har åtminstone inte börjat städa än, skola först, städa sen. Egenansvar tror jag det kallas.
 
Fyra dagar har passerat, i fyra dagar har jag varit universitetsstudent. How fab is that!? Efter första dagen kände jag för att bryta ihop, hade inte pratat med en enda person under rasterna eller lunchen(ringde Nicolina iallafall så jag inte kände mig heelt ensam!), jag målade upp världens katastrofscenario tre år framåt. Men... sen kom dag två och det löste sig. Hehe, konstigt va? Nu känns det jävligt gött att åka till uni, klassen verkar härlig och än så länge har jag inte behövt stå längst fram i klassrummet och få en panikattack(Japp, jag tar för givet att den dagen kommer att komma, men det tar vi då!)
 
Kursen vi läser nu, Litteraturvetenskap och kreativt skrivande A verkar intressant och rolig, so that's a plus! För det mesta tänker jag mest att jag går i ännu en skola. Men sedan tänker jag efter lite till och då slår det mig, jag kom in på universitetet och jag läser ett program som jag faktiskt vill läsa och som ger mig kunskapen till att jobba med det som varit min dröm så länge. Det är helt jävla fantastiskt hur det ser ut just nu, om man backar bak två år hade jag aldrig trott att jag skulle vara där jag är idag. Så jäkla nöjd och tacksam. Möjligtvis lite stolt också.
 
Idag fick jag äta lunch med fina Marie, underbart att träffa henne igen ♥ Imorgon har vi dagen ledig, men ett ambitiöst gäng tänkte samlas och skriva lite tillsammans, så jag tänkte återigen pröva det där med eget ansvar och göra dem sällskap. Iallafall en timme, sedan ska jag dejta Nicolina. Först gymnasiet tre år tillsammans och nu universitetet tre år, jag älskart!
 
Bortsett från alla böcker till programmet som jag måste införskaffa har jag även bestämt mig för att köpa en historiebok. Jag kan noll. Jag vet att kvinnorna fick rösträtt 1921(pinsamt om det årtalet inte stämmet, isåfall har hela mitt liv varit en lögn...), men mer historiekunskap än så finns inte i mitt hjärnkontor och nu inser jag att det kan ju var rätt nödvändigt att ha...
 
Jag borde sluta uppdatera er nu, för jag har inget vettigt att skriva egentligen och istället göra det jag borde göra. Bye loves!

It's amazing how you can control your life

Nä, såklart att man inte kan kontrollera hela sitt liv. Hade dock kanske varit rätt skönt, men även lite tråkigt. Men du kan iallafall försöka styra det åt rätt riktning och välja vad du vill fokusera på. And the outcome om du fokuserar på bra saker är ju fantastisk.
 
Jag ligger här i sängen och känner mig lugn och skulle till och med kunna säga att jag mår bra(vill egentligen inte jinxa det, men det är skönt att säga det), så, jag mår bra ikväll. Tankarna flyger ibland mot att "Nä, det är bara en fas. Det är ju såhär det blir hela tiden, jag mår pissdåligt sen mår jag helt plötsligt asbra! Det är inte påriktigt och det kommer vända när somhelst."
 
Och ja, det kanske har varit så i perioder, jag har skiftat. Men egentligen tror jag inte att jag mått bra då när jag trott det, jag tror det många gånger bara var någon slags överlevnadsinstinkt. Kanske. Jag vet inte. Men det jag vet nu, det är att jag mår faktiskt bra just nu ikväll.
 
För att jag har gjort saker, städat, tvättat, stretchat, mediterat, läst and so on. Jag har inte låtit mina negativa tankar och min nervositet och ångest styra mig. Jag har påriktigt nästan kontrollerat mina tankar idag. Det här låter flummigt.. men förhoppningsvis fattar ni.
 
Jag är ofcourse fortfarande toknervös och livrädd över att uni börjar på måndag, jag är smånervös över pengar och lite dittan och dattan. Men jag vet att allt löser sig. Och to be honest, jag tog mig in på Universitetet så hur dum kan jag vara? Inte så jättekorkad faktiskt. (Booztar mig själv.)
 
Jag har varit clean and sober i över 16 månader. Det finns mat i mitt kök. Jag har drömmar. Jag har nära och kära. Jag kastar inte bort mitt liv längre och jag är inte på samma plats som för ett år sen eller två. Jag går framåt. Ibland glömmer jag bort det. Men idag har jag påmint mig själv. Ikväll mår jag bra.

Njut av solen när den visar sig. Samla kraft och energi. Smile.

Det här inlägget är inte alls likt det tidigare inlägget. Det här är bara pepp!
 
Haft en fantastisk dag i stan, vaknade och insåg att det var fint väder! (Bara nån timme innan hade jag sett någon rubrik om att den "sista" snön inte hade försvunnit och den "första" snön redan kommit, gu se taggad jag blev!) Men idag har solen lyst och lyser än! Jag blev lat och stannade i stan. Drog till Nico och vi köpte lite fika och la oss i Sfparken och myste. Som jag uppskattar dom stunderna, one of my favourite things; prata med Frugan om livet, samhället, framtiden, allt!
 
Nu ligger jag hemma och tittar ut genom balkongdörren och ska läsa klart boken jag läser(är helt extas över hur bra den är! Påven Johanna. Läs den!) Sedan ska jag ta och storstäda lägenheten, den behöver det ;D
 
Men, vad jag mer är taggad på; införskaffa saker!!(ja, jag är halvt naiv och tror att jag kommer ha fett mycket cash när jag går över till csn. Men jag vet att det inte riktigt är så, men jag vet också att jag kommer kunna lägga undan en slant varje månad och jag kommer inte gå med en hundralapp, om ens det, på fickan dom sista två veckorna. Utan jag kommer kunna leva. Nu pratar jag inte lyxliv och glamour, men det kommer se bättre ut än det gjort!) Jag ska införskaffa mobil, dator, cykel och andra småprylar som behövs. Det är bara saker som jag faktiskt är i behov av och nä, jag ska inte köpa allt på en gång och inte välja första bästa mobil jag ser. Jag ska vara klok i mina inköp. Jag ser fram emot det så himla mycket!!
 
Det känns som att det är ännu ett steg mot ett "vanligt" liv. Köpa en ny, egen dator! Istället för att ha en 8 år gammal skoldator, för att sedan uppgradera och köpa en begagnad för 50 kr. Jag är måttligt less på att leva och äga grejer som man gör när man lever på soc. Jag är tacksam, sakerna fungerar(hyfsat iallafall), dom är inte livsviktiga. Men jag är less. Less på att alltid äga halvfungerande begagnade saker. Så ja, jag ser fram emot det som faaaan!
 
Haha kontrasterna alltså. Ena dagen är jag tacksam över att jag inte har fått en panikattack, andra dagen är jag tacksam över att snart köpa ny teknologi. Och som jag egentligen avskyr teknologi. Men i dagens samhälle är det en nödvändighet.
 
Well, livet är upp och ner. Mitt humör är upp och ner. Idag är det upp. Enjoy the sun my sunshines! I will :)