Hipp Hurra, för 25 år sedan så kom jag till världen!

Tack Mamma och Pappa för det ;* För trots alla hemskheter som finns runt om i olika skepnader så är världen också väldigt vacker och det finns så många olika människor som gör världen, min värld, till det den är ♥
 
Förra året var jag lite smått ångestig i hjärtat över att inte få fira min födelsedag, inte få gå ut på krogen, supa mig redlös och ha skojsigt. Men det här året känner jag inte så, jag har insett att det finns andra sätt att fira sin födelsedag och andra högtider på. Vi firade min birthday i förtid hemma i Lögdeå i helgen, vilket kändes alldeles lagomt och mysigt. Fina presenter fick jag också, min arm blänker vackert och mitt kök har börjat bli mer fulltaligt ♥
 
Idag har jag druckit kaffe med kära frugan, ätit en special, världsgod chokladbolle(med cookiedough i!!) och fått en fin notebook! ♥ Nu sitter jag hemma i kära läggan, fixar med lite "måsten"(jag har lärt mig genom åren att ordet Måste inte är så bra. Det finns inga måsten,att känna att man Måste göra en sak gör det automatiskt jobbigare. Jag väljer att göra saker för det lönar sig i slutändan och är bra för mig(Visst märker ni att jag försöker peppa mig själv rätt ofta här i text när jag skriver? Jag måste som(HA! Läste igenom texten nu innan jag publicerar den, skrev visst Måste igen. Behöver, är ett bättre ord.) Jag behöver påminna mig själv ibland, och sen kanske någon annan får upp ögonen för vissa saker också, det blir som winwin!)), hämtar lite grejer, diskar undan disk och städar, haha lämnade lägenheten i kaos när jag drog in till stan sist. Sedan åker jag in till das city igen och spenderar kvällen med en man, han tillhör människorna som förgyller min vardag :*
 
Jag har, som kanske vissa vet/märkt, gjort en ny facebook. För typ....flera månader sedan. Jag inaktiverade den gamla först, men jag kan ju inte hålla mig ifrån den, utan loggar in ibland för att kolla bilder, läsa gamla konversationer och sådär. Förut inaktiverade jag om den efter varje gång jag loggat in(loggar in där max en gång i månaden, om ens det), men till slut gav jag upp och den är aktiv nu hela tiden. Vilket innebär att idag får jag extra många Grattisar, vissa skriver på den gamla, vissa skriver på den nya. Hur mysigt är inte det? Så tips från coachen; vill ni ha extra mycket kärlek, skaffa två facebookar! ;)
 
Nu ser jag även att solen tittar fram dagen till ära! Ännu ett motivationspeach(speech?); jag hade tänkt och ville i smyg, ignorera den här dagen, en födelsedag? so? Men med lite samtal med min kära terapeut(hon är så bra att jag vill ge henne en guldstjärna!), så försöker jag lära mig att "uppmärksamma" mig själv. Vissa saker är värda att fira, min Ettårsdag som var den 10:e April, min födelsedag som är idag. Jag behöver inte ha en stor, fet fest. Men iallafall uppmärksamma den. Så jag gör det, och det känns faktiskt bra. Det kändes bra att fira den hemma, att fika med Nicolina, att läsa alla fina kommentarer på facebook.
 
Nu ska jag ta tag i städningen, sedan bege mig ut igen! Puss på er där ute! ♥

And life will always keep spinning.

Jag gjorde det.  Jag tog mig igenom första året och har nu påbörjat mitt andra år. Jag har längtat tills den dagen, jag har inte varit säker på att den skulle komma, att jag skulle klara av det. Vissa dar har jag varit motiverad, vissa dar har jag varit allt annat än motiverad  fast ändå haft någon slags vilja inom mig eftersom jag inte tagit återfall trots att det känts som att min vilja varit på botten.  Det har varit bra dagar, det har varit dåliga dagar, jobbiga dar, lätta dar. Precis som livet alltid är. Upp och ner.

 

När dagen kom, igår, så var det allt annat än en bra dag. Det var en skitdag. Av många olika anledningar. För livet stannar inte upp, det stannar aldrig upp. Det är krig i världen, sjukdomar existerar och drabbar nära och kära, livet rullar på. Jag har i flera månader fantiserat om gårdagen, det skulle bli middag, jag skulle klä upp mig, det skulle firas rejält. Fast ju närmre dagen jag kom så bleknade den fantasin och jag ville inte fira, jag ville bara att dagen skulle passera.

 

Men så kom dagen, och den bara passerade. Framåt kvällen slog det mig att jag kanske ändå ville att den skulle ha firats. Fast samtidigt inte. Det var mest en ledsam dag. Men jag kan fira andra dagar. Som idag. Idag har jag varit nykter ett år och en dag.

 

Idag åkte jag till Strömbäck. Jag blev fylld av lugn, kärlek och trygghet. Glädje. Fast än det bara, eller bara och bara, var två stycken av mitt gamla gäng som var kvar, resten av alla elever/deltagare var främlingar, men det kändes ändå så himla, himla skönt. Det var samma gamla väggar, samma stolar, samma matta, samma personal. Det var hemma. Jag spenderade mesta delen av tiden att sitta i en soffa och läsa, folk kom fram lite nu och då och pratade lite, jag kände ett sådant fantastiskt lugn och trygghet. Åt lunch med kära rektor och lärare, avslutade dagen i kära, gamla Kalkstenen och såg på roliga klipp med Simon. Dagen var underbar.

 

Sedan åkte jag hem till syrran en snabbis och fick kramas med Jordan och snacka om dittan och dattan och bli fylld med ännu mer kärlek och glädje.

 

Alla dagar blir inte alltid som man tänkt sig, men ibland behöver man stortjuta och bara få ut massor av känslor, andra dagar får man känna alla dom där härliga känslorna som finns och man känner tacksamhet till livet och alla som finns runt omkring. Livet är en berg och dalbana, men så länge man passar på att njuta och boosta på med energi på dom bra dagarna, då tar man sig igenom dom dåliga också.

 

 

Det här inlägget blev inte alls som jag tänkt mig, min hjärna är liiite för ofokuserad för att få till ett sammanhängande och fullt begripligt inlägg. Puss på er!

When the green is living life

När jag vaknar upp och har en bra dag. Då går jag mest och oroar mig under vilket klockslag det kommer vända och det kommer bli en dålig dag. Hur smart är det? Inte smart alls. Borde stanna upp och bara vara tacksam över att jag vaknade upp i tid, inte var för trött och kände att jag bara skulle snooza liite till. Utan jag har gott om tid på mig, hunnit dricka kaffe, ska äta frukost, sedan göra mig klar för att åka till jobbet. Solen skiner dessutom!
 
Igår la jag i en till vitlöksklyfta i vattnet bredvid den andra som legat där ett tag och börjat få rötter och växa, men den jag la i igårkväll har redan börjat växa! Hur häftigt är det inte? Funderar på när eller ens om man ska flytta över dom till jord? Måste google that och lära mig något. Nu imorse tog jag även avokadokärnan och la i vatten och hoppas på att något händer, har dock hört att det tar längre tid. Men ska  få låna lite jord imorgon, så då blir det jordpyssel.
 
Det roliga är att när jag var yngre var jag helt bestämd över att inte äga en enda växt när jag flyttade hemifrån. Jag hatade blommor. Men jag minns exakt när det ändrades, vi hade fått ett par blommor av mor och far och svärföräldrar, ena blomman såg en dag väldigt ledsen och typ döendes ut, så jag gav den vatten, ett par timmar senare hade den redan börjat sträcka på sig igen. Sjukt fascinerad blev jag! Sen dess så vill jag ha massor av blommor och blad. Dom är så coola, och det ser ju faktiskt rätt ombonat ut när man har sånt.
 
Nu ska jag kicka igång musik och tralla till duschen :)
 
Trevlig onsdag folks! ;*