27/03 - it's a monster inside of my head

Nu är mitt psyke helt okej, det är alltså inte värre än när det var som värst, nu kan jag hantera det igen. Trots att det vissa stunder känns helt ohanterligt, men jag lyckas hålla kontrollen! MEN, jag tror att min kropp säger nej åt något nu. Möjligtvis, mest troligen, mina dåliga matvanor, mina matvanor som knappt existerat på senaste tiden, och min konstiga sömncykel. Helt kaos är det. Jag har känt mig halvdålig och sjukligt trött i veckor nu, men dom senaste dagarna har jag också trott att jag haft feber eller något, sen inte, osv. För jag kan helt från ingenstans börja känna mig jättefebrig, svimfärdig, som att min kropp ska lägga av när somhelst, min mage slår bakut och gör den inte förbaskat ont så mår jag illa och tror nästan att nu, Nu kommer magsjukan! Och i nästa sekund känns allting toppenbra, jag är bara lite trött. Sådär växlar det, hela, jävla tiden.
 
I förrgår stannade jag hemma från skolan för att mitt huvud höll bokstavligt talat på att explodera sönder och min hals levde somsagt sitt eget liv. Men sedan mådde jag bättre och tänkte "jag skulle ha farit till skolan ändå." och någon timma efter det låg jag och vred och vände mig i sängen och kände mig halvt döendes.
 
Somsagt; Jag måste påriktigt fixa mina mat och sovvanor. Men det är så förbaskat svårt, jag vet, det är värsta basicgrejen och jag borde inte gnälla och tycka att det är så svårt, jag är bara lat och blablabla. Men helt ärligt så tycker jag det är svårt. Jag har aldrig varit ett fan av matlagning. Jag kan heller inte påstå att jag har någon vidare kompetens på matlagning heller, kanske för att jag tycker det är fruktansvärt tråkigt, och det kanske är för att jag inte känner mig duktig. whatever, svammel. anyways; På skolan äter jag lunch ibland och ibland inte, det beror på vad mitt bankkonto säger och vad menyn säger. Det händer ibland, typ en gång i veckan nuförtiden. Annars blir det en risifrutti eller youghurt till lunch. Nu, efter den senaste tiden, har jag blivit BRUTALT mycket sämre på att laga mat hemma, förut åt jag iallafall alltid något. Det var kanske inte den mest varierande eller nyttigaste kosten. Men jag åt. För ca två-tre veckor sedan gick det nästan två veckor och jag hade enbart fått i mig en mat måltid och två mackor. Så efter det har jag tappat suget efter mat, och när jag väl har det och äter så får jag ont i magen. och blaaa.
 
Nu blev det mer snack om mat än jag hade tänkt, min hjärna behövde nog tänka ut och fundera litegrann. Idag har jag iallafall fått i mig en fruktsallad och tre kycklingar står i köket och håller på att tinas. Sen middag idag; javisst! Alternativt morgondagens middag.


Någon dag framöver är min plan att blogga om varför det är så bra att plugga på Folkhögskola. Det var egentligen det som var min tanke nu, men andra saker tog över, som det så ofta händer för mig. Nu till dagens andra svammel och oväsentliga och kanske halvtråkiga fakta, beroende på vem som läser; Min rabbeflicka ska flytta ihop med sin Timpis a.k.a GirlyBear, första april. Så jag har fått massvis av dittan och datten av henne. Bl.a. en tv! Den har jag dock inte fått, den är lånad. Det är awesome! Har inga kanaler på den, men jag ser på serier från datorn på den, känner mig som en lyxlirare! Söka sommarjobb går trögt, men det går. Jag hoppas att jag får jobba i stan i sommar, jag är inte taggad på Nordmaling. Oavsett om jag inte får sommarjobb nu i stan, så måste jag ändå fortsätta söka och jaga, för efter sommaren...ja, efter sommaren vet jag inte vad som händer. jobb står på schemat, men det är ju som en fördel att ha ett jobb för att kunna jobba. Och utifall att jag hamnar i Nordmaling i sommar så tänker jag ändå inte stanna kvar där efteråt. Hade dock varit perfect om jag bodde i stan. Men nu gör jag ju inte det.
 
Just nu så befinner sig nog min Nicolina i stan, kanske på Make Up Store. Där inväntar hon att få höra resultatet av sminktävlingen hon var med i. Kl.20.00 hoppas jag att jag får ett glatt sms av henne där hon skriver att hon vann! Det innebär sminkutbildning i Stockholm för hennes del, jag håller mina tummar och tår!
 
Nu ska jag snart städa lite på mitt rum så det ser vettigt ut igen, sedan ska jag fortsätta med grupparbetet i svenskan och lite annat plugg. Bah! Sjukligt less på plugg nu, det känns som att det kommer nya uppgifter varje dag nu. Ändå så ser jag inte fram emot påsklovet. Jag har aldrig varit ett fan av lov och har alltid hamnat ur balans efter varje lov. Men efter senaste lovet har jag blivit avskräckt. Nu går jag mest runt varje dag och är rädd för att bli extra knäpp i huvudet igen. Blir jag det inte av någon konstig anledning så lär jag ju slutligen bli det av att gå runt och vara rädd för att bli knäpp. Kanske borde sluta med det också. Fast ser även fram emot att få träffa alla småttingar och syskon under påsken, så det är ju ett plus!
 
Något som gör en bra dag till en mycket bättre dag, det är när man får läsa "Jag berättade för henne att hon kan vara stolt över sin lillasyster ♥" Trots att jag långt ifrån varje dag känner att jag gör min familj och omgivning stolt, så känns det ändå fruktansvärt bra att få något sånt där. Jag började till och med att gråta en skvätt. Gråtig av mig som jag är ibland. Jag kämpar med att en dag kunna känna mig upprikigt stolt över mig själv och vad jag åstadkommit. Someday it will happen.

21/03 - the blood in my veins goes hot and cold

Det är intressant när Anja vet att hon ska vara ensam hemma en hel helg. Man vet som inte vad man ska vänta sig.
 
Jag får lite(läs mycket) panik i min själ, jag blir stressad och nervös, jag gissar på att allt jag gör och att jag beter mig som jag gör beror på att jag försöker fly från tanken om att jag är ensam. Man kan tro att jag levt i en liten, trång bubbla och inte gjort något alls förutom att samla på mig mängder med energi och helt plötsligt får jag släppa ut all energi. Jag blir helt tokig. Det känns som att min själ bokstavligt talat springer.
 
Det är sjukt intressant.
 
Nu ska jag dock TVINGA mig själv att lägga mig ned och ta en powernap, förhoppningsvis vaknar jag med något slags lugn. För nu springer jag ifrån mig själv och alla mina känslor som vill svämma över.
 
Jag måste öva på att vara ensam, utan att bli tokig åt det ena eller andra hållet. Tänk när jag ska flytta till en egen lägenhet. Hur ska det gå till egentligen? Det vågar jag knappt tänka på.
 
Jag lär måsta anlita en personlig assistent som besöker mig och ser till så att jag har mat hemma och faktiskt äter av den också, någon som kan dra upp gardinerna för mina fönster och säga "Anja, det är en ny dag, kom ihåg att du ska leva."
 
Ibland, väldigt ofta, funderar jag över hur fan det kommer gå med mig i framtiden.
 

I don't know if it's a good or a bad thing,
I just know that now, I wouldn' be able
to breathe without.
I just know that that's the reason why I stand up,
that's the reason why I'm not hiding completely in the dark.
And I don't know if it's a good or bad thing,
cause what if the "can'tevereverhappen" will happen?
 
Jag gör allt i min makt för att fortsätta, jag gör allt i min makt för att inte lägga mig ned och ge upp. Jag vet inte om mina metoder är särskillt bra, men jag vet, att utan dom, hade jag inte kunnat ta ett enda andetag. Utan dom, hade jag blivit uppäten inifrån. För min ångest, är oumbärlig. Jag vet inte längre hur jag ska hantera mig själv på bästa sätt.
 
 
Förövrigt så är jag rätt glad idag, trots mina kryptiska saker, som mest är till mig själv, för att jag tänker bättre när jag får skriva av alla mina konstigheter, så är det en rätt bra dag idag. För du ger mig syre, på ett sätt, jag aldrig förr vetat att man kan få syre på.
 

19/03 - it's a mixed art.

I would move mountains
I would run forever
I would build a whole world
I would go mute
I would never more drop a tear
I would laugh forever
I would do anything
Cause you're everything
and I would obey you.
 

"It's a beautiful day" och jag vill bara sova. Min hjärna och min kropp har fortfarande inte vaknat upp helt. Jag är ett virrvarr av känslor, ett känslomässigt vrak, ett båtvrak. Jag är en jävla ekvation som inte ens den smartaste Mensa medlemmen kan lösa. Och jag är trött. Så brutalt trött.
 
I would like to scream out all my feelings, all my cravings, all my anxiety, all my happiness, all my tears, all my fears, all my desires, all my hate. Mest skulle jag vilja kunna sortera dom, förstå mig på dom, jag skulle vilja ha kontrollen över dom. Jag skulle vilja ha kontroll över mig själv.
 

Jag skulle vilja dämpa allt. För ibland, rätt ofta, blir det för mycket. Jag reagerar för starkt. Jag vill för mycket. Jag längtar för mycket. Eller så vill jag inte alls. Ibland vill jag bara sova. Förevigt.
 
Ibland vet jag inte ens hur jag ska bete mig. Ibland vet jag inte ens vad jag skriver om. Ibland vet jag ingenting.
 
Ibland önskar jag bara att jag var ett litet barn, att jag inte visste något alls om världen. Ibland skulle jag bara vilja att någon kunde hålla om mig och vaka över mig, och se till, så att jag går rätt. För ibland, så går jag fel. Ibland blir allt fel.
 
Och ibland så känns allt skrämmande. Hela världen är skrämmande. För det mesta så är jag rädd.