28/01 - when the sun is hiding behind the cloud.

Nu börjar det närma sig slutdatum för alla rester. Snart får jag domen. Och det ska fanimej se bra ut.
 
Igår exprimenterade jag med mitt hår. Körde i två avfärgningar i håret. Resultatet blev; utväxten(på de flesta ställena, inte längst fram) är sjukt blont/gult, resten av håret skiftar i ljusbrunt/rött/brunt och en del av håret är svart. Det ser ut som slingor litegrann. Det är en mix av allt förutom blått typ. Inget lila heller. Jag ska vänta till nästa vecka, då ska jag köra igen. Kanske Nicolina får assistera. Då blir det kanske lite jämnare. Sedan återstår det att se om jag ska vara ljushårig eller rödhårig. Woopwoop!
 
Nu håller jag på att skriva om energi, kärnkraft och all denna skit. Jag vill hem och dra täcket över huvudet.
 
Back to work.

27/01 - Jag saknar känslan av fullständig jävla eufori.

It's monday, oh happy day!
 
Jag vill inget annat hellre än att åka hem och dra täcket över huvudet. Men det kan man ju inte göra. Sitt här, rak i ryggen arbeta flitigt och var tyst. Så jävla less idag, så jävla bitter, så fruktansvärt, brutalt, förbannat negativ. Jag vill kasta en tallrik i väggen. Eller något liknande. Aldrig någonsin känner jag mig riktigt jävla 100% tillfreds. Jag har för mycket drömmar och för mycket planer för att någonsin kunna bli riktigt jävla nöjd. I need to break free.
 
Det roliga är att sedan jag slutade festa, supa skallen och vara ute på krogen varje dag, det är sedan dess jag börjat känna mig sådär brutalt uttråkad. Det kliar och kryper i hela mig, hela tiden. Jag vill ut, jag vill göra något, jag vill känna adrenalinet eller endorfinerna flöda. Jag tror jag skulle bli nöjd av att springa ett varv runt vårt kvarter. Det är på den nivån av uttråkan jag är. Hela tiden. När jag och Jens är ute och åker bil njuter jag. Och jag önskar ibland att vi bara kunde fortsätta köra efter e4:an hela natten ut.
 
Jag saknar känslan av att hjärnan är i fullständig dimma, samtidigt som den är helt jävla klar, kroppen är full av alkohol, man befinner sig på dansgolvet på krogen, det känns som att ingen kan nå en, ingen kan skada en, ingen kan ta en ner på botten. Man är i fullständig jävla eufori.

23/01 - ena dagen är vi ett barn, andra dagen är vi vuxen.

Studieverkstad idag igen. Alltid studieverkstad. Samtidigt som det är otroligt tråkigt så är det grymt bra faktiskt. När man väl jobbar vill säga. Idag jobbar jag, bortsett från nu. Men min plan för att keep this blog alive är att blogga på studieverkstan. Då får man låna en dator, min hjärna går ofta på högvarv och det blir ju helt perfekt.
 
Tidigare skrev jag en krönika som ska vara inlämnad imorgon. Jag skrev klart den förra veckan, i förrgår skrev jag över den på datorn och skulle skicka in den efter att jag hade läst igenom den en sista gång. Ämnet var typ; Hur man skriver en krönika, eller snarare hur jävla svårt det är att komma på ett ämne och hur jävla svårt det är att känna sig nöjd. För det är fanimej ett projekt. Jag nämnde bland annat att jag i princip alltid börjar skriva flera olika krönikar, och att jag ibland hinner avsluta dem men inte kan förmå mig att skicka in de, men den typ andra eller tredje helt klara krönikan brukar bli inskickad.
 
Gissa vad jag gör denna lektion? Jag har börjat på en ny krönika. Den här känns mycket bättre. Fast nyss så kom jag till en punkt då jag kände att "men what the fuuuuck....så jävla sämst. Vad skriver jag egentligen!?" Så jag tog en paus och började blogga istället. Nu har det ploppat upp massvis med ideér om hur jag ska skriva om och ändra den till det bättre. Got damn....Att man aldrig blir nöjd.
 
Den här krönikans ämne är typ stressen över livet. Liksom, det känns som att jag borde ta och skaffa en kulmage nu på direkten. Nej, skojas juuu!! Nämen allvarligt, det är ju babyboom, och flyttaihopboom, och allt sker i en rasande fart och jag börjar känna stressen. Jag har ju inte ens varit utomlands!? Jag fyller 22 men det känns emellanåt som att jag bara är 15 och inte ens har hunnit börja festa!? Och ja, de flesta vet att jag gått in i ett nyktert liv,iallafall nykter minst6 månader, kanske ett år, sen får vi se. Och det känns bra, ingen frågan om den saken, jag ska inte börja festa varje helg igen. MEN jag känner att, WTF!? varför gör jag det här!? Jag är 21 år och det är NU jag ska festa sönder och göra galna saker och bara vara maniac!
Jag tror jag ska ta Jensis i hand och fara utomlands i sommar. Det är typ det jag känner att jag måste göra. Fara utomlands. Jag vill fara på full moon party, det har han redan sagt att vi ska göra. Och jag vill göra det NU ! Nu på en gång. Typ redan igår.
 
Hela det här inlägget är svamligt och konstigt, men ni förstår hur jag tänker.
 
Jag känner mig sjukt stressad över allt samtidigt som när jag träffade Jens så gav han mig ett konstigt, ovanligt, behagligt lugn. Det känns så sjukt bra samtidigt som jag är allt annat än van vid det så det får mig att tänka, vad hende?
 
Puss, jag är glad idag! (och sjuuukligt speedad. Jagvaknade upp pigg. Kom till skolan, har redan druckit tre koppar kaffe och en flaska cola) Imorgon ska jag bege mig till Jensis igen,vi ska äta thaimat när jag slutat skolan och han slutat jobba. Jag är så brutalt taggad! Det blir som våran första officiella dejt. För vårt möte i fyllan och villan på Olles eller när hans polare hämtade mig och vi satt där i bilen glada i hågen kan ju inte ses som en dejt precis. Vi har dock gjort allt bakvägen typ, dubbeldejt på Eurasia - check! Dubbeldejt på bio - check! Träffat hans föräldrar - Check! Han har lagat mat hemma hos sig åt mig - Check! Vi har dock faktiskt ätit pizza bara han och jag i hörnefors tillsammans. Men då hade jag inte en tanke på dejt osv.Och hur jag fick dejt i huvudet efter att jag sagt thaimat vet jag inte. Egentligen är det ingen dejt, jag gillar inte sånt. Men nu har jag döpt det till det, Vår första dejt sker imorgon. Fast det kommer bli direkt efter skola och jobb och jag kommer vara sliten och trött. Nu svamlar jag iväg igen känner jag. Jag längtar iaf! Jag saknar honom, so cheezy Iam! PUSSN!