29/01 - give me air

Mitt humör börjar gå nedåt. Samhällskunskapen kan fara långt åt helvete och jag skiter i den nu. Jag tar tag i den någon annan dag, för nu kommer jag ingen vart alls. Matten har jag tagit tag i och är nästan klar, fortsätter med den efter middagen. Rensat bland sminket och rensat och städat i garderoben och byrån har jag iaf gjort, for what? Nu är jag bara upprörd och funderar på var massa kläder har tagit vägen, har tom kollat igenom all smutstvätt. = irritation. Min tanke om att rensa och ordna bland alla papper gick åt helvete då jag inte vet var jag ska lägga allt och måste även införskaffa ett FETT kollegieblock för det här håller inte längre. Duscha har jag gjort och funderar på vars tusan jag har min hudkräm och mitt hår är fucked up för att det är vinter och det måste klippas. Nu är jag less. Sådär grymt jävla less att jag vill dra täcket över huvudet och sova och inte bli tilltalad av någon.

Nu ska jag dra på mig mjukisbyxor, gå ned och knapra alvedon, lägga mig och sova tills någon kommer hem. Försöka vara på bra humör.

Jag hatar att försöka vara på bra humör när jag egentligen bara är sådär förbannat jävla arg och less och trött och meningen med allt försvinner.

Just nu känns det som att allt var så mycket lättare tidigare, då jag hade kvar pengar ifrån när jag jobbat, jag hade ingen skola att tänka på. Det enda jag behövde tänka på var var festen skulle vara nästa fredag och hur mycket alkohol jag skulle köpa. Då var det till och med roligt att inte veta vad jag skulle ha för kläder, då löste jag det lätt genom att gå på stan och köpa en ny partey outfit.

Jag vet innerst inne att det är bättre nu, jag lever ett bättre liv och det finns en mening med det jag gör och det jag inte gör. Men just nu idag så känner jag bara för att backa bandet till november då livet var på topp. Fast egentligen var det ju inte det.

 


28/01 - Catch it before it's too late.

Igår hade jag bara gjort en liten halvdan planering för denna lördag, den löd; Kliva upp i hyfsad tid, fast ändå inte ställa någon väckarklocka, äta en bra frukost och jobba med samhällsuppgiften, räkna lite matte, chilla. Med den dåliga planeringen har min dag sett ut såhär; Vaknade 14.30, gick ned för att äta frukost kände mig för lat och att det snart var middag, gick upp och hämtade min mattebok - började räkna det som jag ska göra, men när det blev för svårt räknade jag det som jag redan kunde och obvious inte behöver - bara för att känna att jag gjorde något och inte behövde känna någon skuld över att jag inte gjorde samhälls. Pratade med Mr.S i telefon, gick sedan ned och åt middag, blev paltkoma och låg i soffan och såg på film.

Sett på film tills nu för en stund sedan då mitt hjärta började slå sådär som det kan göra ibland, illamåendet påväg och tankarna flög huller om buller = Lilla Anja börjar känna stressen och pressen komma och inser att räkna mattetal som jag redan kan är waste of time och för att kunna sätta mig ned lugnt och stilla och fokusera på samuppgiften måste jag ta bort andra saker som distraherar mig atm och även göra upp en plan för inhandling av important stuf och även ta tillbaka ordningen som en gång fanns på mitt rum. Numera har jag ingen somhelst koll på papper, skolsaker och dylikt. Sminket är utspritt här och där, kläderna är katastrof och det låter inte som så jobbiga saker. Men allt detta lilla tillsammans blir något stort i min hjärna som behöver ordning och reda. Struktur.

Så här är min lista på To do stuf, dock inte i någon ordning med tanke på att klockan är snart halv tio, utan jag gör det jag hinner med ikväll och resten betas av imorgon, inget slapp i soffan, utan bara pick and choose från listan;

- Räkna den viktiga matten.
- Städa mitt rum:
- Fixa i ordning sminket, rensa osv.
- Städa garderoben+byrån.
- Bära ned tvätt och påbörja tvättning.
- Rensa bland pappren och få någon slags ordning på allt.
- Rensa väggen.
- Göra SHuppgiften.
- Duscha och göra mig fin, istället för att gå omkring med uppsatt hår hela jävla tiden. Bli en kvinna igen typ.
- Göra en inhandlingslista.

Saker jag måste göra på måndag;
- Posta brev.
- Ringa minst två viktiga samtal.


Sedan lär det nog tillkomma lite saker. Nu ska jag starta med detta och återfå min energi innan den är helt lost in space. För det vill vi inte.


There's no word for how you make me feel.
I'm so glad that I've met you.

26/01 - if you want answers,

you've got to ask questions.

Idag började jag dagen med att räkna matte frenetiskt på lektionen. Det börjar ju faktiskt lossna(fyfan vad fult det där ordet stavas om jag just stavade det rätt!!) litegrann nu. Sedan blev det sallad till lunch och till efterätt fick man glass, jag var den enda vid vårt bord som åt den och det gör mig lite upprörd. Skrattade åt Maria som är sämre än mig på det där med att veta vars fan det är vi kliver av. Sedan blev jag kvar i matsalen i ca 30 min till och funderade på livet ungefär, inte riktigt. Efter lunchen hängde jag på Angelicas kör eftersom jag fortfarande inte är med på min idrott, räknade matte gjorde jag! Tänkte vara snäll mot dom andra och inte delta med min ljuva röst, risken finns att dom skulle ha sprungit ut i rädsla.
Bussresan hem får ni läsa om strax, för då kommer hela min kärlek om min busstajmin.
När jag kom hem så åkte Marie och Kenneth in till stan och jag blev ensam hemma med odjuret(Erosperos). Gjorde i ordning sallad och skulle sedan vara så kreativ och göra en omelett, vilket jag inte har en aning om hur man gör så jag tillverkade äggröra. När jag ätit upp nästan halva tallriken ville jag kräkas. Salladen var nice(Jag veeet, don't say it!), men alltså vafan....jag kan ju inte tillaga något alls...Jag måste ha haft ungefär en liter smör i den där jävla röran...Så.Jävla.Äckligt. Sedan fick jag ett il och dammsög.

Därefter gick jag upp på mitt rum, drog av mig kläderna, på med pyjamas, la mig i sängen och fixade engelskan. Och nu mina damer och herrar! Så ska jag; blogga färdigt, klicka mig in på vk och låtsats vara intresserad av samhället(jag brukar faktiskt läsa vk...så det så..), internetshoppa(eller egentligen bara sukta och låtsats att jag shoppar), se på Wall:E och One Tree Hill, hoppas på att Mr.S ringer snart så jag slipper ligga i min säng utan att kunna lyssna på musik rädd för att jag då inte ska höra när inbrottstjuven kommer in och mördar mig och Eros och så jag slipper lyssna till den där jävla blåsten ute och saker som låter nedifrån som får mig att tro att inbrottstjuven redan är här inne...när jag har Mr.S i luren ska jag gå ned och krama Eros godnatt, ta fram kläder för morgondagen, släcka min taklampa och kura ihop mig i sängen och njuta av S röst och sedan somna.

NU! Bussarna.

Bussen från Strömbäck går ca.14.40 och har alltid varit i stan 15.05/10, så jag har missat 15.00 bussen till Nordmaling med ca.5-10 minuter, i början var jag lite irriterad över det för jag tycker om att åka buss och få sova på den, men jag var iaf glad över att tåget gick 15.48 så jag har alltid tagit det.
Igår och i måndags så satt jag på bussen från skolan till stan och helt plötsligt inser jag, HUH? Vi är tidiga! Jag kanske hinner med trebussen!! Ena dagen minns jag bara att vi svängde in två minuter över tre och jag hann se baken på nordmalingsbussen svänga bort från vasaplan när vi svängde in. Andra dagen; Jag sitter och hoppas, hoppas hoppas att jag ska hinna med den, tänker "jooo, det går! Eller..nä.." Då skulle en gubbe av på en väg i stan där det inte ens är en hållplats och jag tänkte att han bara gjorde det för att jävlas..sedan är klockan 14.59 och jag tänker, kaaanske!! För ibland går inte nlingsbussen förren tre minuter över och så, innan vi svänger in på vplan säger busschaffisen "Jag släpper av er på en annan hållplats för blablabla, så ni får stiga av på den som är lite längre ned." Yes! Vi stannar alltså på samma hållplats som min buss!! JAG HINNER!! :D Vi stannar, jag ser nordmalingsbussen stå kvar och tre-fyra pers håller på att kliva på. Jag reser mig snabbt upp för att bli först av, DÅ ett gäng jävla skitungar med innebandyklubbar flyger upp framför mig och STANNAR I GÅNGEN NÄR DOM ÄR PÅVÄG AV FÖR ATT PRATA OM SKIT! Jag säger ursäkta och något och försöker få dom att förstå att jag vill skynda mig men NEJ IDIOTUNGARNA ÄR LÅNGSAMMAST I VÄRLDEN och när jag tar första trappsteget ned, tittar åt vänster ut genom rutan ser jag min älskade buss åka iväg...det kändes som att hela min värld skulle rasa samman...ungefär...
Sedan; IDAG! Jag inser att vi är tidiga idag också och hinner tänka "jag kommer fasen kunna åka med trebussen nu, helt säkert!" Vi kommer till Tegsbron och någon ska kliva av där och jag tänker "fan...jag hinner inte..." men det gick snabbt, så mitt hopp lystes upp igen. Vi åkte på bron och jag ser att våran bilkö står still för att vänta på rödljusen..men sedan inser jag att det inte blir mitt problem, Utan en fucking jävla biljävel är det som stannat filen vi åker i och bussen måste vänta lite för att kunna byta fil, det tar några sekunder och vi kör om och det har blivit grönt och jag tänker "YES! Jag hinner" HA! Vi kommer fram och det blir rött....Vi står där och jag tänker att det är kört...Men sedan blir det grönt och vi åker iväg(detta handlade om några sekunder alltså, inte minuter!!) Vi svänger höger och när vi svänger in på vasaplan inser jag att vår buss ska stanna bakom våran buss igen och jag blir lycklig! Denna gång är jag först av bussen och så fort jag vänder mig åt vänster och ska skynda mig till min buss så startar den och kör iväg...Mina ögonbryn åkte rakt upp följt av ett "HA! vaa???" Jag vänder mig om och börjar hoppa mot tågstationen och håller alla tummar i världen på att 15.48 inte ska vara inställt som det varit några dar nu så jag suttit där och väntat 1h30 min. Men idag hade jag tur, behöver bara sitta en timma och vänta. Så jag blev glad. Jag blev inte ens arg för att jag missade bussen...Hade den där bilen inte stått just i våran fil hade vi hunnit köra innan det röda elaka ljuset börjat blänka argt och då hade jag hunnit utan tvekan.. Men det gör inget...

För nu ska jag gå in på vk och bli allmänbildad.

I tisdags fick vi förövrigt vänta på bussen från skolan i en timme ute i kylan för att chaffisen hade glömt bort hela den turen. Vi hade iaf roligt.


godnatt.