31/08 - I'll break everything

It feels like I'm under the surface,
no air in my lung
no one to talk to
no one to touch
no one that can hear me
hear me screaming, crying, fighting for my life.
It feels like I'm on my own.




Hela sommaren har jag jobbat på hemtjänsten och stortrivts, det gick hur bra somhelst och alla var trevliga och hjälpsamma, både kollegor och vårdtagare. Nu har jag varit ledig i två veckor. Imorgon börjar jag jobba klockan 12 igen. Jag är fullkomligt panikslagen. Prestationsångest gissar jag på. Vill inte göra fel, inte ett enda litet misstag vill jag göra. Jag klarar inte av det. Första dagarna jag jobbade där var jag nervös, men det kändes som att det var okej om jag gjorde något fel. Det var första gången för mig och jag var vikarie. Jag är fortfarande vikarie och jag har bara jobbat där en sommar. Men den här gången känns det som att jag ska klara allt, veta allt, inte begå något misstag. Det känns som att alla förväntar sig det and I don't wanna let anybody down.
Jag vet att världen inte går under om jag kommer kvart över åtta till en vårdtagare som egentligen vill att man ska vara där fem över åtta. Men jag hatar att göra fel. Jag hatar det. Perfektionist. Tänk om dom som jobbar där kommer tycka att det är jobbigt att jag kommer dit och jobbar? Att jag är ivägen, att jag är en snorunge som inte kan något.

Helst av allt skulle jag vilja ligga kvar under täcket hela jävla dagen imorgon, inte röra en fena, spela död, försvinna från jordens yta för några timmar. Men det går inte. Det ska jag inte. Jag ska ta tag i mina jävla rädslor. Rädslor som jag inte vet var dom kommer ifrån. Men någon dag måste man ta tag i dom och övervinna allt. Vinna över sitt inre mörker.

Exempelvis springa upp och ned för en trapp till källaren och slutligen kunna springa ned med släckta lampor och stängd dörr. Och inte vara rädd längre.


Enda gången man kanske verkligen ska vara rädd är om någon riktar en laddad pistol mot tinningen. Då får man vara rädd. Men jag lär inte hamna i den situationen, så jag bör inte vara rädd. Jag kan övervinna allt.

29/08(2) - Dear you

it's not just for fun.

Halvproduktiv dag. Har sett på lite one tree hill och blivit lycklig i själen, städat rummet(inklusive rensat byrån, senare ska jag ta tag i garderoben), tränat lite, blev dock ingen cykling eller promenad, men jag var duktig ändå! Plus att det finns roligare sätt att träna på, you know exactly what I mean. Sedan tog jag en dusch och målat tånaglarna har jag gjort. Efter det blev det lite mer one tree hill och nu har jag suttit i photoshop och lekt med tatueringen som ska göras så fort jag vågar ringa eller har tid att besöka någon studio och boka tid. Var den ska placeras har jag dock inte bestämt mig till 100% än, men det vankas mot att det blir mellan skulderbladen upp mot nacken. We'll see!

Nu ska jag gå och blåsa håret och ta på mig lite kläder.

29/08 - Follow your heart

Everyone says; Follow your heart.
But what if two people follow theirs
and just because of that,
a whole bunch of people gets broken?


Can you do that to them? Just to live happelie ever after.


Nu ligger jag hemma i sängen med massor av tända ljus i rummet. Jag vet inte om jag ska somna till ljudet av "ovädret" där ute, eller om jag ska sätta igång lite musik. Det återstår att se. Helst av allt skulle jag vilja somna i en annan säng och då spelar det ingen roll vad jag hör, eller om det är knäpptyst, om det är ljus tända eller ett kolsvart mörker...

Imorgon ska jag försöka vakna upp hyfsat tidigt och börja dagen med lite frukost, vilket inte händer alltjämt då man är ensam hemma. Sedan ska jag städa upp på rummet och därefter ta och träna lite, beroende på vädret så ser jag om det blir en promenad ute eller om jag cyklar på motionscykeln. Efter duschen, som alltid är lika välbehövlig efter lite träning, ska jag vara kvinnlig utav mig; måla naglarna, hårinpackning, ansiktsmask och kanske sminkar jag mig också bara för kul. Jag har någon konstig känsla i mig av att det kommer bli en helt okej dag imorgon trots allt. Det känns som att alla odds är emot mig, men kanske inte. Kanske finns det ett litet hopp.


give me that back.


I fredags köpte jag även en biljett till Lars Winnerbäck i Oktober. Det fanns bara några få utspridda platser kvar, så det blev inte till att fara med systrar och mor, utan jag ska dit all by myself, sitta mellan två främlingar. Men jag kommer njuta till 100%. Larsa är mannen ♥